Borta bra

Hemkommen efter min första övernattning hemifrån på ett halvår, känner jag mig som en lågstadieunge som för första gången har vågat sova borta.

Snacka om tillbakagång.
Men ändå framsteg.

Jag har inga minnen av något annat än att ha älskat övernattningar och resor som barn. Ingenting var roligare än omväxling!
Hembunden var verkligen ingenting jag var.

Till skillnad från nu.

Jag slits mellan min allt starkare växande ovilja att ens lämna lägenheten och den extrema konflikten med att ha blivit någonting som jag aldrig trodde att jag skulle bli.

Hembunden.

Vad jag har blivit strider mot allting som jag är.

”Acceptera förändring.”

Och så var det det där med acceptans kontra uppgivenhet igen.
Sluta fred?
Eller kapitulation…?

Just nu är jag – den ständigt återkommande huvudvärken till trots – glad. Jag har sovit över hos min bror och svägerska och det gick helt okej – trots extrem anspänning under eftermiddagen. Jag sov till och med rätt hyfsat.

Med en tid på logopeden tidigt nästa dag, så kändes det som ett vettigt alternativ att sova över efter spelkvällen, istället för att ge mig ut i morgonrusningen.
Och det fungerade.

väskaJag kanske till och med klarar av att göra om det. Utan att grämas för mycket inför det.

Och allvarligt, jag har införskaffat världens snyggaste övernattningsväska – jag måste ju bara använda den.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *