Sensommarseghet

Den gångna veckan har bjudit på sagolika sommardagar. Strålande sol, ännu en värmebölja.
Ändå sitter jag bara inne. Liksom jag har gjort hela sommaren. Orkeslös, det inre motståndet som ett blylager runt kroppen, oförmögen att ta initiativ till någonting annat än handarbete.
Frustrationen kapprustar med det dåliga samvetet.
Jag vet att jag måste komma ut, jag vet att jag måste få solljus, jag vet att jag måste ”ta vara på det fina vädret”.
Ändå tar det bara tvärstopp. Som bly och betong.
img_0496Jag sitter inte ens i trädgården. Jag skulle behöva dubbla lager hörlurar för att skärma av allt buller från byggarbetsplatserna och tinnitusskriken från förskolan. Trycket i mitt huvud är så högt att det brusar i öronen.

Så fort jag börjar tänka på att ”ta tag i dagen” och ärenden som behöver uträttas, så klämmer det år runt hjärtat och jag blir i det närmaste lamslagen. All ork och riktning rinner ur mig, jag får svårare att andas, jag känner stark olust inför allting: duscha, äta frukost, klä mig. Jag bara vill inte.

När L sätter en frukosttallrik framför mig så vänder det långsamt. Vetskapen om att han ser mina behov och tar hand om mig, får det svåra motståndet inombords att ge med sig och jag lyckas rätt effektivt att ta mig ut och jag klarar både av ett antal ärenden samt en cykeltur på drygt 2 mil.
Värmen är skön mot kroppen och gör den mer samarbetsvillig. Jag försöker att slappna av, tala om för mig själv att jag inte har bråttom någonstans, utan kan trampa på i ett lagom tempo.
Jag försöker att lära mig att inte hetsa på så mycket.
img_0429När någonting – tex en uppförsbacke – är jobbigt, då är min instinkt att höja tempot, forcera mig igenom det besvärliga, för att få det avklarat så fort som möjligt. Vilket naturligtvis gör det hela ännu jobbigare.
Istället så försöker jag att sänka farten och därmed också ansträngningen. Backen kanske tar dubbelt så lång tid att ta sig upp för, men det blir i gengäld inte lika påfrestande.
Ett beteende som inte faller sig särskilt naturligt för mig.
Men jag jobbar på det.
Som med så mycket annat.
Vem fan behöver hus?
Jag är mitt eget jäkla renoveringsobjekt.