We are Defective Breed

–  And we play defective metal!

dsc_0488-kopiaNågra dagar har gått sedan vår debutspelning med bandet och ja, det måste naturligtvis skrivas något om. Att äntligen ha uppfyllt en 30 år gammal dröm får inte gå okommenterat förbi.
Fast det tenderar att bli så med stora – och i synnerhet positiva – saker i mitt liv: först är jag så uppe i dem och sedan tar de så mycket tid att smälta att jag inte kommer mig för att skriva om dem.
Men allvarligt, jag har drömt om det här sedan jag hörde The Final Countdown för första gången – det är en milstolpe!

dsc_0473-kopiaSpelningen gick efter omständigheterna riktigt, riktigt bra!
Och då är omständigheterna bara att det var vår allra första spelning ihop och att vi inte hade haft möjlighet till ordentlig soundcheck.
Det var mycket publik och det var en häftig känsla att många av dem var där för att se oss, utan att veta vilka vi var. Inte bara närmast anhöriga, med andra ord. Vi fick fantastisk respons efteråt, främlingar som kom backstage bara för att säga hur grymt bra de tyckte att vi var.
En ung tjej från musiklinjen var helt lyrisk och sade att jag var hennes nya förebild. Bättre betyg kan man knappast få på sin metal-debut!

20160917_202235Jag får inte samma kickar av att uppträda som när jag var yngre. Kanske för att jag skärmar av mycket av mina känslor, inte riktigt vågar connecta ens med det positiva.
Och visst, jag saknar ruset – men det jag nu för tiden har med mig efter ett gig är långt mer värdefullt: en varm, stabil känsla, djupt ned i maggropen som talar om för mig att jag har fått ännu en byggsten i självkänslokonstruktionen. Och det är en känsla som jag bär med mig vidare till nästa grej, när jag översköljs av självtvivel och prestationsångest: Jag fixar det här, jag vet det.

Jag önskar verkligen att jag kunde skriva mer inspirerat om allt det här, få er att känna hur fantastiskt det verkligen kändes. Vilken lycka det var att äntligen göra det jag längtat mest av allt efter i hela mitt vuxna liv!
Men ni får ta del av musiken istället och låta den föra min talan.

Ta hand om er, små mörksuggor. Join the Strain!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *